Hittade du något ätbart???

Ibland blir man förvånad

Igår skulle jag bara ge Dagur och Ove lite godis i hinkarna innan de skulle få sin kvällsmat. Ove fick komma ut och äta sitt utanför hagen men jag tänkte att Dagur kunde få sin i hagen.

De andra hästarna såg att Dagur fick sin hink och blev ju ganska nyfikna men då var det bara så att jag fick agera ledarhäst :-)

Jag markerade för de hästarna som kom lite för nära Dagur att flytta på sig och tillslut så höll de sig på sin kant. När Dagur var klar så tänkte jag bara att flocken som mina hästar går i är helt fantastisk. De är 12 stycken och jag kan stå i hagen, med alla hästar runt omkring,  ha min häst lös och ge honom en hink utan att det bli bråk. Känns som att flocken är harmonisk.

Hinken är min!

När jag ger mina hästar lite godis i hinkarna så har jag alltid varit väldigt noggrann med att de inte bara kastar sig ner i hinkarna så fort de ser dem. Dagur var helt galen med det när jag köpte honom så då började jag med att han skulle stå en bit ifrån och vara lugn innan han fick hinken. Han har liksom fattat det hela medan poletten inte riktigt har ramlat ner hos Ove ännu. Jag övar detta varje gång de får hinkar och gjorde det även igår .

Det är så kul att se hur de beter sig. Dagur står som ett litet ljus och tittar på mig medan Ove smyger runt. Dagur får sin hink eftersom han fattat det hela. Ove däremot fick vänta...och vänta.....och vänta...och väääääänta. Stackarn. Dagur stod och åt och mumsade och efter mycket backande och flyttande så stod även Ove still och tittade på mig med sänkt huvud. Då blev det varsågod.

Mina små pojkar...så mysiga och snälla. Jag känner mig alltid lika glad och pigg när jag åker därifrån.