söndag 9 oktober 2011

Handhästar blev det idag!

Idag när jag kom ut till hästarna möttes jag av en väldigt avslappnad flock. Några låg och sova och några stod bredvid och vaktade. Solen sken och det var alldeles stilla. Så underbart. Ovaentur och Juni fick syn på mig och kom med raska steg fram och undrade vad vi skulle hitta på idag. Efter ett tag fick Dagur syn på mig också och började då hasa sig lite långsamt fram till mig. Han ville nog helst äta kändes det som.

Men men, alla 3 hästarna fick följa med ut (Mona är på semester så jag är barnvakt till Juni). Jag sadlade på Dagur och hoppade snabbt upp medan jag hade 2 virrhönor i handen som yrade runt. Unghästar blir så lätt uttråkade....lite påfrestande ibland. Jag hade med mig en kompis på en annan häst på turen och det var väldigt bra måste jag säga. Juni tyckte att gå som handhäst utan Mona på ryggen var jättekonstigt...så det var mycket bakåtsträvan på honom. Man kan säga att jag fick väldigt ont i armen...och jag kommer ha väldigt mycket träningsvärk imorgon.

Efter ett tag så fick min kompis ta Ovaentur som handhäst lite så att jag kunde koncentrera mig på Juni...men nej...då blev Ovaentur plötsligt jätteosäker. Han ville inte alls gå med den andra hästen...PUST!!!

Jaja..efter lite om och men så kom vi ut på en grusväg och jag tog Ovaentur som handhäst igen...då gick det jättebra...konstigt. Han är ju inte så van att någon annan hanterar honom och han har aldrig gått som handhäst med någon annan häst än Dagur så han blev nog lite osäker.

Så nu var vi påväg hemåt och det började gå bättre med Juni....då plötsligt så kommer Dagur på att om han går snabbare så slipper han detta dragade på unghästar snabbare....så då började han öka tempot medan Juni strävade bakåt. Det var inte så lätt att ha koll på alla då...hihi

Men...vi kom hem tillsammans i allfall och det var ju bra haha. Alla verkade glada och postitiva så jag känner mig nöjd. Man måste ju kunna skratta åt sig själv ibland...

Hur kunde jag komma på att ta med mig båda som handhästar...hmmm..jaja det var ju lärorikt för mig och säkert för Dagur, Ove och Juni också.